Vad är räntefonder, vilken risknivå har de och hur fungerar de? Läs vår guide där du får reda på det samt vilka fördelar och nackdelar som finns.
Om risk
Historisk utveckling är ingen garanti för framtiden. Fonder kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka alla pengar du satt in. En fond med risknivå 5-7 enligt fondens faktablad, kan variera kraftigt i värde till följd av fondens sammansättning och förvaltningsmetodik. Informationsbroschyr, fondbestämmelser och faktablad finns under respektive fond fondlistan.
Räntefonder investerar i räntebärande värdepapper med olika löptid, till exempel statsskuldväxlar, företagscertifikat och obligationer. Enkelt förklarat innebär det att fonden lånar ut pengar till exempelvis stater, kommuner, banker, bostadsinstitut eller företag. I utbyte får fonden ränta.
Avkastningen i en räntefond kommer främst från räntan på innehaven, men påverkas också av hur värdet på värdepappren förändras när marknadsräntorna stiger eller sjunker. När räntorna sjunker kan obligationer som fonden äger öka i värde. När räntorna stiger kan obligationerna i stället minska i värde.
Räntefonder har generellt lägre risk än aktiefonder, men också lägre förväntad avkastning. Risknivån kan däremot variera mellan olika räntefonder. Den beror framför allt på löptid, räntekänslighet och kreditrisk.
Det är viktigt att förstå att en räntefond inte är en enda typ av placering. Vissa räntefonder är mer defensiva och placerar i korta räntepapper, medan andra tar mer risk genom längre löptider, mer riskfyllda företagsobligationer eller mer aktiva strategier.
Korta räntefonder placerar i räntebärande värdepapper med en genomsnittlig löptid på ett år. Det kan till exempel vara statsskuldväxlar, företagscertifikat och korta obligationer.
Eftersom löptiden är kort påverkas korta räntefonder normalt sett mindre av stigande räntor än fonder som investerar i längre obligationer. Det gör att risken ofta är relativt låg. Samtidigt är den förväntade avkastningen vanligtvis lägre än i fonder med längre löptid.
Korta räntefonder kan passa dig som vill ha en relativt stabil placering, sparar på kort sikt eller vill ta mindre risk i ditt sparande.
Obligationsfonder placerar i räntebärande värdepapper med längre löptid än ett år. Det kan till exempel vara statsobligationer, kommunobligationer, bostadsobligationer och företagsobligationer.
Eftersom löptiden ofta är längre påverkas obligationsfonder mer av förändringar i marknadsräntor än korta räntefonder. När räntorna sjunker kan fondens innehav öka, medan stigande räntor kan göra att värdet minskar. Obligationsfonder har därför normalt högre ränterisk än korta räntefonder.
Kreditfonder är räntefonder som investerar i obligationer där kreditrisk är en viktig del av avkastningen. Det handlar ofta om investeringar i företagsobligationer, där fonden lånar ut pengar till företag i utbyte mot ränta.
Risken är normalt högre i kreditfonder än fonder som investerar i statsobligationer eller säkerställda obligationer. Det beror på att företag kan få betalningsproblem. Som kompensation får fonden ofta högre ränta.
Kreditfonder påverkas både av ränteläget och av hur marknaden bedömer företagens betalningsförmåga. Om investerare blir oroliga för att ett företag inte kan betala tillbaka sina lån kan värdet på företagsobligationen minska.
Investment Grade och High Yield
Företagsobligationer delas ofta in i två huvudgrupper – Investment Grade och High Yield. Indelningen bygger på företagets kreditvärdighet, alltså hur stor sannolikheten bedöms vara att företaget kan betala ränta och återbetala lånet.
Investment Grade är obligationer utgivna av företag med högre kreditvärdighet. Det innebär normalt lägre kreditrisk, men också lägre förväntad avkastning än obligationer med högre risk.
High Yield är obligationer utgivna av företag med lägre kreditvärdighet. Dessa obligationer innebär högre kreditrisk, men erbjuder ofta högre ränta som kompensation. High Yield-fonder kan därför ge möjlighet till högre avkastning över tid, men också svänga mer i värde.
Två kreditfonder kan alltså ha olika risknivå beroende på om fonden främst investerar i företagsobligationer som är Investment Grade eller High Yield. Det är därför viktigt att titta på vilken typ av företagsobligationer en kreditfond investerar i innan du väljer fond.
Kreditfonder kan passa dig som vill ha högre avkastningsmöjlighet än i traditionella räntefonder, men som också accepterar högre risk.
Räntehedgefonder har större möjligheter att anpassa sina placeringar än traditionella räntefonder. Det innebär att förvaltaren kan arbeta mer aktivt med olika typer av ränteplaceringar och strategier.
Fonden kan till exempel ändra hur känslig den är för ränteförändringar, vilken kreditrisk den tar och vilka delar av räntemarknaden den investerar i. Målet är att skapa avkastning genom aktiva investeringsbeslut, snarare än att bara följa utvecklingen i en viss del av räntemarknaden. Det gör att fondens risk och avkastning kan skilja sig från både korta räntefonder, obligationsfonder och vanliga kreditfonder.
Räntefonder med extra hållbarhetsfokus – Artikel 9
Utgångspunkten för våra fonder är att vi tar hänsyn till miljö, sociala aspekter och bolagsstyrning i våra investeringsprocesser, analyser och investeringsbeslut. Vi arbetar utifrån tre metoder: vi väljer in innehav som bidrar positivt, vi väljer bort de som inte uppfyller våra hållbarhetskrav och vi använder vårt ägande för att påverka i en mer hållbar riktning.
Våra fonder med högst hållbarhetsnivå redovisas som Artikel 9-fonder enligt SFDR, en EU-förordning med syfte att tydliggöra hur fonder arbetar med hållbarhet.
En räntefond som redovisas som Artikel 9 kan till exempel vara en obligationsfond, en kreditfond eller en annan fondtyp. Risknivån beror fortfarande på vad fonden investerar i, till exempel löptid, räntekänslighet, kreditrisk och vem som har gett ut obligationerna.
Räntefonder med hållbarhetsfokus investerar ofta i olika typer av hållbara obligationer. Dessa obligationer används för att finansiera förutbestämda projekt inom exempelvis inom miljö, klimat, hälsa, utbildning eller andra samhällsnyttiga områden. Eftersom hållbara obligationer kan ges ut av både stater, kommuner, banker och företag innebär det inte att en hållbar obligation automatiskt har låg risk.
Duration visar hur känslig en räntefond är för förändringar i marknadsräntorna. Ju högre duration, desto mer påverkas fondens värde när räntorna förändras.
Ränterisk är risken att fondens värde påverkas negativt när marknadsräntorna stiger. Långa räntefonder har normalt högre ränterisk än korta räntefonder.
Kreditrisk är risken att den som har gett ut obligationen får svårt att betala ränta eller återbetala lånet.
Kreditspread är den extra ränta investerare kräver för att ta en högre kreditrisk jämfört med en obligation med lägre risk, till exempel en statsobligation. En högre kreditspread innebär att marknaden bedömer risken som högre.
Valutarisk kan uppstå när en fond investerar i värdepapper i andra valutor än svenska kronor. Om innehaven valutasäkras minskar valutarisken, vilket gör att fondens utveckling främst påverkas av räntor och kreditrisk.
Vad kan räntefonder investera i?
Statsobligationer
Statsobligationer är obligationer som ges ut av en stat. När en fond köper en statsobligation lånar fonden i praktiken ut pengar till staten. Staten betalar ränta och återbetalar lånet när obligationen förfaller. Statsobligationer har ofta låg kreditrisk, särskilt om staten har stark betalningsförmåga. Det betyder däremot inte att de är helt riskfria. Om marknadsräntorna stiger kan värdet på statsobligationer minska, särskilt för obligationer med lång löptid.
Kommunobligationer
Kommunobligationer ges ut av kommuner eller regioner. De används ofta för att finansiera investeringar i exempelvis infrastruktur, skolor, sjukhus eller andra samhällsfunktioner. Risknivån är vanligtvis relativt låg, men den beror på vem som har gett ut obligationen och hur god betalningsförmågan är.
Bostadsobligationer och säkerställda obligationer
Bostadsobligationer ges ofta ut av banker eller bostadsinstitut för att finansiera bolån. Säkerställda obligationer har extra säkerhet, ofta i form av bolån. De har normalt högre kreditrisk än statsobligationer, men lägre risk än vanliga företagsobligationer. Därför har de ofta en risknivå som ligger mellan statsobligationer och företagsobligationer.
Företagsobligationer
Företagsobligationer är obligationer som ges ut av företag. När fonden köper en företagsobligation lånar fonden i praktiken ut pengar till företaget. Företaget betalar ränta till fonden och ska betala tillbaka lånet när obligationen förfaller. Företagsobligationer har normalt högre risk än statsobligationer, eftersom företag generellt har större risk att få betalningsproblem än en stat. Som kompensation erbjuder företagsobligationer ofta högre ränta. Förutom ränterisk finns därför även kreditrisk. Kreditrisk är risken att företaget får svårt att betala ränta eller återbetala lånet. Ju högre kreditrisk, desto högre ränta kräver investerare normalt. Förenklat kan man säga att risken ofta ökar när fonden går från statliga låntagare till företagslåntagare.
Andra typer av fonder
Aktiefonder
En aktiefond investerar huvudsakligen i aktier, det vill säga andelar i börsnoterade företag. En aktiefond har i förhållande till andra fondtyper en högre risk vilket betyder att sannolikheten för såväl värdeökning som värdeminskning är större än för till exempel räntefonder.
Blandfonder placerar oftast i andra fonder, både aktiefonder och räntefonder. Generellt gäller att ju större andel räntefonder desto lägre risk. Ju större andel aktiefonder desto större möjlighet till bra utveckling på sikt men det innebär även högre risk.
När börsen rör sig upp och ner är det vanligt att undra om det är rätt läge att köpa fonder eller om man bör vänta. Här går vi igenom hur du kan tänka.
